Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med norrmännens egna nationalmelodier och som
därför anslogo de känsliga nationella strängarna,
så skakades Frimurarlogens — där konserten hölls
— gamla väggar icke längre av bravo- utan
åsklik-nande hurrarop. Det var nära nog att taket störtat
in på Frimurarhuset, vars ärevördiga hemligheter
darrade i sina djupaste grundvalar vid dessa
utbrott.
På torget utanför Frimurarlogen stod en tätt
packad gratispublik, som utan att ha råd att betala
ända till 50 kronor för en biljett dock hoppades
att från de öppna fönsterna kunna uppsnappa
några ljud från tonernas och poesiens värld
där-ovanför. Och då de fylliga silverklara tonerna en
och annan gång trängde fram och svävade klingande
ut över den tysta folkmassan därnere, instämde
även denna publik som ett troget eko i applåderna
och hurraropen däruppe. Mer rörande kan väl
knappast stämningen målas, tydligare kan ej visas
hur Kristina Nilsson vunnit folkets hjärtan. Det var
inte bara en firad diva, som strödde sina toner för
dem, det var sången själv, som gudabenådad, tagit
gestalt i henne. Därför denna svärmiska dyrkan
både här och på andra ställen i Norge. Efter sista
konserten i Kristiania uppvaktades hon själv med
studentsång. Och hyllningen fick därpå en prägel
av verklig folkfest, nämligen i det ögonblick, då ett
hörnfönster öppnades i första våningen till hotell
Victoria, där hon bodde, och sångerskan, ännu
klädd i sin vita konsertdräkt, visade sig för de
tu-senden, som samlats utanför och tonerna från
samma svenska folkvisor, varmed hon förut på kvällen
hänryckt konsertpublikens beau monde, genom höst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>