Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt. Vi älska denna fina, dämpade doft, som
mestadels ligger över de organ som ha till uppgift
att låta en känslofullare innerlighet utströmma i
sången. Det enklaste och mest rörande uttryck —
detta är den talisman, genom vilken Kristina
Nilsson alltid och över allt tager oss till fånga, även där
kompositören icke kommer henne till hjälp med
någon effekt. I den stora scenen i fjärde akten
utvecklade Kristina Nilsson det skönaste slag av
virtuositet, den som man icke märker, en bravur, som
man glömmer för den djupa känsla, vari varje not
är förbytt. Den som efter de många berättelserna
endast väntat en stor virtuos fann nu — en stor
konstnärinna.»
Likaså vackra ord finner han för att
karaktärisera hennes återgivande av Margareta. »Fru
Nilssons sång, spel och företeelse skapa av Margareta
en ljus gestalt, vilken ingen, som utträtt ur dess
trollkrets, kan glömma. Hennes framställning
härflyter icke blott ur hennes högsta estetiska princip
att överallt mildra det fula, det förvridna så
mycket som den dramatiska sanningen tillåter, utan
även ur hennes egendomliga och stilfullt
genomförda uppfattning av hela rollen. Om jag har
uttalat betänkligheter mot enskildheter, har jag gjort
det mer för att berätta än för att klandra. Hos
Kristina Nilsson möter oss den sällsynta
företeelsen av en blott ur innersta övertygelse skapande,
alltid sann och ren konstnärinna. För en sådan
personlighets rätt bär jag så hög aktning, att jag
förvirrad eller överraskad av hennes uppfattnings
enskildheter, hellre vill söka skulden hos mig själv
än hos henne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
