Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu nödgas beundra en sångerska, som i Paris,
London o. s. v. anses för antikverad.
I stil med dessa ohövligheter var visserligen inte
publikens hållning, men man förhöll sig ändå rätt
kylig, framhöll att hennes röst numera saknade den
första ungdomsfriskheten och fann annat att
anmärka, bl. a. att hon med suveränt godtycke
behandlade både noter och takt — och ej blott den
musikaliska takten. Konsertresan blev ej heller så
långvarig och utsträckt som det varit påtänkt från
början. Tyskland och Kristina Nilsson hade icke
mycket förståelse för varandra.
Förresten måste det rättvisligen sägas, att
kritiken någon gång kunde göra sig hörd även på de
platser, där man dittills vant sig vid att endast strö
rosor för henne. Då hon 1878 ånyo uppträdde i
Wien, fick hon från ett håll höra att fraicheuren
i hennes stämma ej var fullt densamma som förr
— ehuruväl, skyndade den över sin djärvhet
förmodligen förskräckta skribenten genast att tillägga
— hon kan ännu med rätta räknas till en av
Europas förnämsta sångerskor.
Ryssarna voro däremot alltjämt lika trofasta och
tävlade fortfarande om att bidra till hennes
bosättning den här gången bl. a. med ett i rysk stil utfört
tekök av silver med fullständig teservis.
Presenterna voro inlagda i ett slags reskoffert, så massivt
arbetad, att man måste ha två betjänter för att bära
in den på scenen. Från tsaren medförde hon en
orden »För konst och vetenskap» jämte titeln
kejserlig rysk kammarsångerska. Och den är ju vacker
den med, fastän inte så hållbar som tekök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
