Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Newyorkstidningen World lämnar följande
livfullt hållna skildring av Kristina Nilsson i detta
sitt Londonhem:
Väggar och tak äro dekorerade på italienskt sätt.
rika draperier täcka dörröppningarna. Sévresvaser
och Dresdenherdinnor finnas i varje vrå på små
skåp i vackert Louisseizearbete samt på étagérer
inlagda i guld och pärlemor eller mosaik. Några få
silverpjäser — bland dem en prispokal, en gåva
från en gammal vän, vilken skjutit tigern, vars
randiga hud pryder rökrummet — synas på skänken,
men utom dessa ingen dyrbar skyltning med
rikedom, ty fruktan för inbrottstjuvar har förmått
divan att fatta det kloka beslutet att lämna den stora
massan av yttre och påtagliga segertroféer i sin
bankirs händer. Den i hans vård anförtrodda stora
kofferten är till brädden fylld med rika och
sällsynta skatter, presenter från krönta huvuden och
minnen av beundrande åhörarskaror, som blivit
lagda för sångerskans fötter under hennes
triumftåg genom tvenne världar, kronor av massivt guld
och diadem av ädelstenar, armband och juveler utan
all ända. »Jag föreställer mig ibland» — brukar
madame Nilsson säga — »en stor fest, då jag fått
ett hus nog stort för detta ändamål, en fest, vid
vilken alla dessa vackra saker skola visas; men tiden
går, min uppgift tar mig helt och hållet i anspråk,
festen blir aldrig given, och mina presenter stanna
kvar i sin stora koffert».
Då den stora svenska sångerskan, klädd i svart,
med sitt vackra, cendréfärgade hår, står i sin
eleganta salong strax bredvid sitt av Cabanel målade
porträtt, är det omöjligt att icke lägga märke till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
