Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belgraveroad vars härskarinna aldrig tröttnar på
att prisa sin väns skönhet och hennes förträfflige
faders utmärkta egenskaper. Utom denna byst
och Cabanels porträtt av Ophelia, innehåller
salongen få konstverk. Den rymmer en beundransvärd
samling av fotografier, naturligtvis med
egenhändiga namnteckningar av Europas krönta huvuden
och kungliga familjemedlemmar — kejsaren och
kejsarinnan av Österrike, prinsen och prinsessan
av Wales, hertigen och hertiginnan av Edinburgh,
drottningen av Neapel, konungen av Sverige och
många andra, bland annat tsaren. Om denna
sistnämnda fotografi går en historia. Sista aftonen
av hennes engagement i Ryssland stannade hon
efter representationens slut kvar på scenen för att
säga farväl åt de övriga artisterna och särskilt
åt herrarna och damerna av kören, till vilka hon
med stor frikostighet utdelade sitt
fotografiporträtt. Mitt under avskedstagandet hörde hon bakom
sig raska steg och strax därpå tsarens röst. »Än
jag då?» — frågade alla ryssars självhärskare,
pekande på hennes hand, som ännu var full av
fotografier — »får jag ingenting, jag?» Nu var tsaren
mycket njugg med sitt porträtt och sångerskan
insåg genast sin fördel. »Om jag får ert porträtt,
sire, skall ni få mitt», — svarade hon på sitt livliga
sätt, och Romanovska familjens huvud fann sig,
ytterst nådig, i detta sitt öde.
Madame Nilsson sätter stort värde på sina
fotografier, men högre än dem, högre till och med än
Victoire Balfes byst, högre än Cabanels Ophelia
med dess beslöjade blick, högre än lagerkransarna
från Österrike, Frankrike och Amerika, högre än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>