Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framträdde inför offentligheten såsom en konstens
beskyddarinna.
Artistklubben höll fest för henne med tal av den
sedermera för sina spiritistiska funderingar
omtalade d:r Carl von Bergen. Talaren yttrade fint och
vackert något om de förgät-mig-ej, som den lilla
flickan mången gång hade plockat på de
småländska ängarna för att sedan utströ med fulla
händer i tvenne världsdelar. När han slutat gick hon
fram till honom.
»Tack herr doktor», sade hon, »och nu gråter
jag».
Och tårarna stodo i hennes ögon.
Salig Filip Tammelin var också med på ett hörn
vid festen. Han hade till hedersgästens ära skaldat
4 långa strofer om 8 versrader var, alltså
tillsamman 32 versrader. Det låter ganska
tålamodsprövande, men Kristina Nilsson tröttnade ej, utan
röc-des ännu en gång till tårar över den välmenta
hyllningen. Känsloutbrottet gav en skämtsam tidning
anledning fråga, om någon av de närvarande sade
till madame Nilsson detsamma, som en bondgumma
yttrade till friherrinnan R. när denna föll i tårar
vid åhörandet av sin sons första predikan: »Gråt
inte fru friherrinna», tröstade gumman, »det blir
väl bättre nästa gång.»
Det var inte vid den festen utan vid en annan,
som Davidsson på Hasselbacken gav för den celebra
gästen, som hon blev så förtjust åt något yttrande
av hela Stockholms Soto Mayor, den ännu i gott
minne levande portugisiska ministern, att hon i
övermåttet av sin livlighet omfamnade »söta
ma-jorn» i allt folkets åsyn. Den resliga, ståtliga sven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
