Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, det är det verkligen inte», blev svaret.
»Jag vet att det blott behöver komma en enda liten
vindfläkt — här pekade hon med sitt finger mot
strupen — och allt är förbi!»
Stockholmsluften gjorde sig dock inte skyldig till
slikt illasinnat attentat och stockholmarnas
entusiasm höll sig hela tiden vid kokpunkten.
Ryktbarheten och berömmelsen hade emellertid även sina
avigsidor, framför allt i det tiggeri, som hon blev
utsatt för. Hon hade knappt tagit in på Grand
hotell förrän hon formligen belägrades av
supplikan-ter. Präst-, fattigdoms- och rotemansbetyg
strömmade in talrikare än på en välgörenhetsbyrå, man
tyckte förstås att det var så lämpligt att lassa sina
bekymmer över på henne, som själv varit så fattig,
men nu var så omätligt rik, efter vad det spordes.
Företeelsen är för övrigt ej enstaka, varje berömd
gäst har haft liknande uppvaktningar i större eller
mindre skala. De få trösta sig med besök av mera
muntrande art, såsom då Kristina Nilsson fick
mottaga visit av fröken Amy.
Vem var Amy? Jo, en dag då sångerskan skulle
sätta sig i sin utanför Grand hotell väntande vagn,
hejdades hon genom åsynen av en liten vit
silkes-pudel, som, utstyrd med en kokard i de svenska
färgerna, blickade från sin matmoders arm upp på
sångerskan. Som Kristina Nilsson var stor
hundvän, blev hon alldeles förtjust i den näpna pudeln
och måste ovillkorligen ner från vagnen för att
smeka den lilla sötnosen.
Dagen därpå, när sångerskan helt säkert glömt
hela det lilla mötet, överraskades hon av en prydligt
prentad skrivelse så lydande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
