Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gånger sedermera citerade repliken: »Men du har
ju inte heller en så rik pappa som jag.»
Dagen efter festen fördelades hela den ymniga
blomsterskörden till stadens sjukhus dit också all
den överblivna maten skänktes.
Så bortskämd Kristina Nilsson än var vid fester,
kunde hon inte bli annat än imponerad av denna
miljardärlyx. Hon bekände själv efter en middag
hos Astors, att hon aldrig i sitt liv sett en så’n
rent av furstlig ståt.
»Jag har», sade hon, »suttit till bords med
drottning Victoria å Windsors slott, jag har besökt
Rysslands och Spaniens luxuösa hov, men jag har
aldrig sett maken till praktfull fest som hos Astors.»
Hos presidenten Arthur i Washingtons Vita hus
var Kristina Nilsson också gäst. Man dinerade i
presidentens privata våning. Bordssällskapet
utgjordes, förutom av presidenten och hans syster,
endast av några intimare vänner, allt som allt åtta
personer. Sångerskan var klädd i svart silkesatlas
med endast en diamantnål som smycke samt en
bukett röda rosor vid midjan. Efter middagen
konverserades det och så begav man sig till salongen,
där Kristina Nilsson naturligtvis hörsammade
presidentens önskan att få höra en sång.
Presidentens lilla dotter, Nellie Arthur, kom just då
trippande in i salen och blev föreställd för sångerskan,
som böjde sig ner och kysste henne. »Vad skall jag
sjunga för dig?» frågade hon, i det hon fattade
Nellies små händer.
»Please give me a penny!»
Ja, när statschefens dotter ber om en slant kan
man naturligtvis inte säga nej och så satte sig den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
