Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aftonen medverka vid en hovkonsert i
Buckingham-palatset. Men i stället för att förstöra glädjen för
nunnorna och deras små skyddslingar, förklarade
hon för kapellmästaren, att hon redan var
engagerad. Hon ville gärna uppträda vid något senare
tillfälle, men icke på den bestämda aftonen.
Kapellmästaren häpnade av överraskning. »Icke
sjunga vid en hovkonsert och därtill på
drottningens uttryckliga befallning? Varje tonkonstnär
som kommer till London känner sig överlycklig att
bli beordrad till hovet. Vad skall jag göra?» —
»Det blir er sak, icke min», svarade Kristina
Nilsson och ¡budet återvände till drottningen, darrande
av ångest, ty den höga damen gjorde inga
omständigheter om man korsade hennes planer. Men i
stället för att brusa upp emot kapellmästaren sade
Victoria: »Ack ja, jag vet varför Kristina Nilsson
inte kan sjunga. Hon har ett ädelt hjärta.
Uppför hennes namn i stället till nästa hovkonsert och
bed henne göra mig den äran av en enskild konsert
i Windsor.» Vid detta senare tillfälle var det som
hon drog av sitt armband och egenhändigt räckte
det åt sångerskan.
Från Pariservistelsen har en krönikör, Blavet,
berättat följande lilla anekdot:
Blavet var en gång inbjuden till en stor soaré
hos en »prince de la finance» — gulaschbaron skulle
vi kalla honom enligt nutida termer. Denne hade
nyligen ingått äktenskap med en dam av mycket
borgerlig extraktion och med ganska tvivelaktiga
föregåenden. Kristina Nilsson hade efter mycken
övertalning låtit förmå sig att mot ett honorar av
3,000 francs sjunga vid nämnda fest. Hon «iöng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
