- Project Runeberg -  Kristina Nilsson, grevinna de Casa Miranda /
386

(1921) [MARC] Author: Beyron Carlsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle i alla fall inte visa sig i kväll — den trodde
man inte på, utan stannade envist, i hopp att till
slut kunna hurra ut den osynliga. Och verkligen

— det lyckades. Plötsligt blevo hurraropen
allmänna, en häftig rörelse inträdde bland massorna, man
trängde sig tillsammans, alla försökte se så mycket
som möjligt. Kristina Nilsson hade kommit ut på
balkongen, hälsande med en behagfull rörelse på
huvudet -de mörka massorna där nedanför. Den
ovanliga konsertlokalen var något kall och disig
genom fläktarna från strömmen där bredvid.
Himlen och den vida rymden var resonansbotten och
den enda ramplågan var månen, vilken artigt
framträtt och glänste över stadens husrader. Så
började hon nu att sjunga. Hon sjöng en enkel visa,
en melankolisk folkmelodi, som bäst passade för
stunden och kanske för att visa denna publik, att
den världsberömda artisten ej glömt sitt fosterlands
sånger för de utländska konsertariorna. Här, där
högst få kunde skönja sångerskan och man endast
hörde genom halvmörkret en mjuk, klingande
stämma, vars ljuva tonfall så väl förstodo att tolka
andemeningen i den enkla visan, begrep man bäst
själva stämmans makt genom sina egna resurser
utan den sceniska apparatens tillsatser.

Ännu en sång, även den en folkmelodi, den glada
dalpolskan »Å väll fäll du, så väll fäll ja». När
applåderna och hurraropen tystnat, blev ett långt
tåg synligt, företrätt av ett standar och två
ridande poliser. Det var »Allmänna sången» som kom
för att hålla serenad för Kristina Nilsson.
Förnyat jubel bland skarorna utanför Grand. Att
tänka på någon skingring var inte längre möjligt. Alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:35:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bckrinils/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free