Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag var ute å dragande kall och ämbetets vägnar
och icke av bara nyfikenhet, tvekade jag inte att
använda armbågarna. På sådant sätt kunde jag
långsamt avancera några meter. Men till slut stod jag
inklämd i en kompakt människomassa, ur stånd att
röra mig. Man trängde på från alla! håll, man
klämde till så att det gjorde ont i bröstet, och jag
formligen lyftes från marken ett par gånger. Då
insåg jag till sist det lönlösa i försöket att på denna
väg nå hotellet. Med stora svårigheter banade jag
mig väg mot strömmen genom folkmassan till Karl
XII :s torg, där jag gick Kungsträdgårdsgatan
fram till Arsenalsgatan och vidare Stallgatan ned,
där jag sedan blev insläppt genom den stora
inkörsporten till hotellet.
Septemberkvällen var ljum och vacker. Himlen
stod mörk med tindrande stjärnor, ljusen glimmade
längs Skeppsbrokajen, från slottsflyglarna, från
husen och från ångarna. Och småbåtarna —
»kaffe-brännarna», som folkhumorn då kallade dem —
ilade om varandra med sina röda och gröna
lanternor.
Nu gick en rörelse genom folkmassorna —
ma-dame Nilsson måste ha trätt ut på balkongen. Ja
visst, där började en åska av handklappningar och
hurraropen höjdes bedövande. Så dog sorlet bort
och genom luften flöto ut underbara, silverklara
toner — Kristina Nilsson sjöng.
Mellan varje sång höjdes bi fallsyttringarna
dånande från strupar och händer. När de sista
tonerna förklingat, ville man naturligtvis ha mer. Men
madame bara kom ut och bugade sig ett par gånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
