Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
papper för att skriva och fick en ny bock.
Stämningen i »Gropen» var som vanligt glad. Det hade
ju varit en sådan präktig afton, en riktig festkväll
— Kristina Nilsson hade sjungit för hela Stockholms
befolkning.
En herre kommer plötsligt rusande ned i
»Gropen». Han tar den korta trappan nästan i ett språng.
Det är Gustaf Fredrikson. Han ser blek och
upprörd ut, hans öga söker kring borden och till sist
stöter han fram:
»Finns här någon läkare, så kom med. Det är
förskräckliga saker, som hända. Det har blivit
panik i folkmassan. Gud vet, hur många som blivit
ihjältrampade, men de skadade hålla just nu på att
bäras in här i hotellet.»
Vi störtade upp och ut. Var det möjligt? Vi
som suttit här så lugna, icke anande någonting!
Jag lyssnade. Jo, nu hördes verkligen ett underligt,
jämrande sorl, när jag slog upp ett fönster.
Det fanns verkligen en läkare, men han tvekade.
Den kände stockholmaren dr Lehman, Ludvig
Jo-sephssons intime vän, satt där vid ett bord. Gustaf
Fredrikson fick tag i honom.
»Kom med du, inte en minut är att förlora!»
Jag var redan uppe i vestibulen, och den syn, som
där mötte mig, glömmer jag nog aldrig så länge
jag lever. Vestibulen var fylld av en upprörd
samling män och kvinnor med skräcken målad i sina
ansikten. Där stod en gammal fru och jämrade sig
högt, vridande händerna. Hon hade blivit skild
från sin dotter ... hon kunde ej återfinna henne.
Och där grät en liten flicka, som blivit ryckt från
sin mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
