Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hade icke tid att längre stanna bland offren
på Grand; min plikt gav mig nu annat att göra.
Jag skyndade ut och bortåt Torget. Här såg jag
hemska spår av katastrofen. Fönstren till butikerna
i Palmeska huset hade slagits in, och därinne
vimlade det av folk. Även här lågo förtrampade oifer.
Här fick man också ett hemskt livligt intryck av
den vilda kamp för livet, som kämpats bland den
panikslagna massan. Man såg väldiga högar av
hattar, mössor, kjolar, klänningar, kappor, skor,
paraplyer, galoscher — alla upptänkliga
klädespersedlar, och här och där lyste vitt ett rivet
underplagg, vars ägarinna kanske kommit undan så gott
som halvnaken.
Samma syn mötte på gräsplanerna i Torget. Hit
hade man tagit sin tillflykt över stängslen. Här
låg liket av en äldre man, med huvudet in i en
sy-rénhäck, på gången sprang en kvinna utan skor,
utan hatt, i riven underkjol och ropade: »Mina
barn, mina barn! Gud i himmelen, var har jag mina
barn!» Gräsmattor och gångar voro beströdda med
trasiga kläder ända upp till Operan så gott som.
Överallt sprungo människor om varandra,
virriga, förskräckta, stirrande in i den mötandes
ansikte : kanske det var den, han eller hon sökte! Man
var lamslagen. Var det icke bara en hemsk dröm,
att någonting sådant inträffat i det lugna
Stockholm?
På vaktkontoret var allt kaos. Där sutto
förtvivlade vilsekomna barn, där rusade in fäder och
mödrar sökande, där buros in hela fång av
söndertrasade klädespersedlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
