Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skallade efter henne. Man
ropade hennes namn
oavbrutet. Då vänder hon sig
om i dörren och går ned till
rampen, höjer sitt pekfinger
skälmaktigt mot publiken,
sätter fiolen under hakan
och — alldeles som i
barndomsdagar då hennes späda
men klangfagra stämma
ljöd till .’fiolens
ackompanjerande toner ute i de
svenska bygderna — intonerar
sin gamla kära visa
»Fjorton år».
Och så härlig klang hen- . 1 icstdra‘it-
o i (Bild fran slutet av 1890-talet.)
nes sang, att det syntes
åhörarna som om hon undergått en förvandling
inför deras ögon eller rättare öron, som om de år,
vilka förflutit sedan den fattiga vallflickan i skogen
drillade sin enkla hjärtegripande visa, utplånats ur
hennes liv. Och inför detta kritiska, blaserade
auditorium, som hon med dessa enkla toner rörde
ända in i hjärtat, stod hon där icke som
societetsda-men, icke som grevinnan de Casa Miranda, icke ens
som drottningen i sångens rike, utan som den lilla
friska, skälmaktiga Kristina, som, medan
midsommarörter doftade i hagarna och det ljusgröna
björklövet vajade för en stilla fläkt, sprang omkring
mellan rödmålade stugor och sjöng om barnafröjd och
livsglädje för bygdernas böjda arbetsträlar.
Den aftonen gjorde Kristina Nilsson en vacker
sortie ur konsertsalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
