Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en anspelning på akten, då Margareta rådfrågar
blomman om sin kärlek.
Apropå Napoleon III, lär Kristina Nilsson ännu
en gång ha återsett fransmännens kejsare, men då
under helt förändrade förhållanden. Då Napoleon
vistades i landsflykt i Chiselhurst i England, mottog
han nämligen besök av sångerskan, som naturligtvis
under djup rörelse ånyo hälsade på den en gång så
mäktige mannen. Emellertid, samtalet rörde sig
som man kan förstå, inte om politik och krig,
Napoleon var mera intresserad att få resonera om
gladare ämnen med sin vackra moitié. Så kom
Kristina Nilsson att tala om att hon i Amerika lärt sig
att spela banjo, det typiska amerikanska
instrumentet. Kejsaren blev nyfiken på det och undrade om
han skulle kunna förunnas glädjen att höra
Kristina Nilsson traktera det främmande
instrumentet. Varpå hon naturligtvis genast svarade ja. Och
någon dag senare fick Kristina Nilsson alltså hålla
sin banjokonsert. Hon sjöng och spelade ett par
timmar helt säkert, med påföljd att Sauls svårmod
skingrades, om ock medlet denna gång ej var
Davids harpa, utan Kristinas banjo.
Lugnt och stilla förflöto de senare åren av
Kristina Nilssons liv. I Stockholm uppenbarade hon
sig då och då, alltid som en uppmärksammad gäst
vare sig hon visade sig på promenaderna eller på
operan, den hon naturligtvis gärna besökte fastän
hon förklarade att hon inte alltid uppskattade det
moderna sångsättet. I hembygden hade hon inköpt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
