Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eugene liade, som Suzettes lörmyndare, a
hennes vägna r antagit den goda Tante Rosinas
välvilliga anbud , och Suzette lydde stillatigande hans
råd. Hon var värnlös och ägde ingen utsigt för
framtiden, men ack! huru djupt saknade hon icke
midt i de lysande salarne sin tysta hydda, sin
enslighet, sina drömmar vid hafsstranden, och hoppet
att genom frånvaron öfvervinna sin känsla för
Eugène! Dagligen såg hon honom, och dagligen
kämpade hon nya strider med sitt hjerta.
Stoltheten kom henne väl stundom till hjelp, nor
hon såg den dyrkan Eugene hembar åt Aline, men
ett enda vänligt ord af den älskade fosterbrodern,
någon liten uppmärksamhet från hans sida, och
genast klappade hennes hjerta lika oroligt, som
förr. Hoppet ville så gerna insmyga sig der, för
att sedan lemna rum åt smärtan af en bedragen
väntan.
Suzette var, som jag redan nämnt, ovanligt
vacker, och hade äfven detta behagfulla väsende,
hvilket ej alltid är en följd af uppfostran och
ofta träffas hos menniskor, som för öfrigt ej äga
någon bildning. Den sednare saknade dock
Suzette ej alldeles; hon hade läst goda böcker-, och i
sin mors oqh Eugènes sällskap lyckligt utbildat na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
