Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dade de alldeles Suzettes nya eröfring, hvilket
lion sjelf ganska väl märkte. Någon formlig
förklaring gjorde väl ej den ädle Lorden , men han
talade sällan vid någon annan än Suzette; vid
alla lustvandringar var han alltid tillreds att bjuda
henne armen, och hade en gång för alla valt sin
plats hos henne vid måltiderna. Allt detta gaf
den muntra Aline anledning till många glada
infall, hvarmed hon brydde sin vän, och livaråt
Suzette sjelf slutligen skrattade rätt hjertligt. Den
allvarsamma Lorden såg det lyckligtvis icke, tv
det skulle ansenligen nedsatt hennes värde i
lians ögon, att Suzette skrattade som andra
menniskor. Emellertid brydde Tant Rosina sig icke
särdeles om den dystre Lörd Spleenfield och hans
artighet mot Suzette. Ilade det varit någon
annan, som så uteslutande gifvit Suzette sin
hyllning ocb utgjort hennes sällskap, skulle Tanten
ej gillat det och trott flickans rygte kunna
lida deraf, men med en utlänning var det något
lielt olika, mente hon; man borde visa honom en
artig gästfrihet; den sorgsne Lorden behöfde
tröstas och uppmuntras. I alla fall smickrade det
Tantens fåfänga, att en så rik och förnäm
Engelsman fattat tycke för hennes gunstling Suzette.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
