Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 169 —
Boron Ehrenfelt och jag äro uppfödda
till-ammans som barn, svarade Mathilda, och en lätt
odnod ökade rosorna pä iiennes kinder; jag bar
j sett honom på ett halft år, han hade derföre
nu varsnade tion Grejens blick, sora var skarpt
asiad på henne) m;ckel att säga — alt fråga —
Hofjunkaren. Qw sexcuse, saccuse, min
nådiga Grefvinna; ha! ha! hu! man skulle alltid hafva
ycket att säga Er, om man vågade, som ban.
Baron Silfverstrahl. En barndomsvän med
aron Ehrenfclts utseende är en farlig vän, min
illa svägerska.
Grefvinnan. Icke för mig åtminstone, sade
hon med glad och oskyldig mine, och Grefvens
ansigte ljusnade något
Hofjunkaren. Derom är jag fullt öfvertygad,
min nådiga Grefvinna, och raiUerie à part, ville
jag endast plåga den lycklige Grefven, som anser
sig så Säker under hymens och kärlekens E^id.
Hade jag rätt min nådiga?
Grefvinnan. Det är aldrig rätt alt vilja plåga
någon. —
Friherrinnan. Det gifves ingen regel utan
Undantag, och du är alldeles för beskedlig, min
8 ’’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
