Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 173 —
misstankar, och han skyndade in i sängkammaren
for att se hvad som var orsaken till hennes
dröjsmål. Redan genom den halfüppna dörren hörde
|inn hennes samtal med Kammarjungfrun, och som
en blixt llög den tankan genom hans själ, att
Mathilda verkligen gifvit nålen åt Caron Ehrenfel,
och således aldrig haft den med sig hem, oagtadt
hennes försäkringar och tårar vid aftonens
uppträde.
Finnes icko nålen, Mathilda? frågade han
häftigt och blodet rusade åt hufvudet, uppsvällde
ådrorna i hans panna, och färgade kinderna
högröda.
— Nej, goda Robert, jag hittar den icke; det
är obegripligt! jag minnes så väl att jag just lade
den här; svarade Mathilda försagd och visade den
";lla asken.
— Och du vet ej, hvar den är? inföll Grefven
■ med föriäriig röst.
— Ack! jag vet det ej, goda Robert, jag skal!
..söka bälire.
— Mon jag vet det, jag! O! jag vet det mer
än väl! jag säg ja, når du gaf den åt honom, den
förmätne! jag ville ej tio min syn, när du
försäkrade om din oskuld —- men nu! nu falla fjellen
•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
