Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
w 210
skamflat utur den försmädliga Bokhållarens rum,
för att gifva mina vänner del af det gäckeri, den
gemena menniskan gjort af mig,! och hvaröfver
hela min blod ännu var uti jäsning. Birger
träffade jag i sälen, der hän var sysselsatt att med
flöjten accompagnera sin sköna kusin till dess
fortepiano. Jag gaf honom en vink, och så snart
hon slutat spela, följde ban mig ut, då jag sade
honom mitt missöde. Jag trodde han skulle
kikna af skratt öfver uppträdet med Jarlen, men
bad mig allt emellan om förlåtelse derför. Som
hans skrattparoxysme aldrig tog slut, skyndade jag
till Harald. Han satt i sitt rum med en mängd
gåtböcker framför sig, hvilka ban gissade och
upptecknade, för att vinna en viss vana i denna slags
skarpsinnighet. Vid min berättelse, som äfven ådrog
sig hans hånlöje, svarade han, att ban kände
Bokhållaren nog, att ej vidare hoppas något af mina
åtgärder, och hade derföre redan dagen förut
börjat arbeta, att förvärfva den stora konsten att
gissa gåtor, och derpå vände han sig åter titi sina
funderingar.
Förargad och utskrattad, styrde jag kosan till
min gamle vän Rolf, och tänkte han skulle vàl
åtminstone ej skratta åt det bemödande jag af tjenst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
