Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 215 —
Den stora dagen var ändtligen inne.
Majsolen strälade klar ocli herrlig ned på det sköna
Vikinganäs, och foglarne uppstämde glada chörer till
dagens ära. Ilela huset var smyckadt med
festliga kransar, och öfverallt syntes glada, nyfikna
ansigten; alla hade klädt sig i högtidsdrägt, hvar och
en skröt med de vackraste buketter; trädgård och
orangeri vore nära plundrade. Ingen syntes
likväl mera belåten än Öfversten sjelf, som man bela
morgonen sett uti mycken verksamhet. Klockan
10 formiddagen hade värden låtit tillsäga sina
jgäster att samlas i stora salen; alla afbidade
otåligt tornklockans slag, hvarefter trumpelsignalen
hördes som vanligt. Jag åtföljde de trenne
bröderna, hvilka alla i lysande uniformer, unga och
vackra, sågo ut som brudgummar. Salen var klädd
med grönt, och emellan trophéerna hängde rika
kransar af hvita och gredelina syrener.
I högsätet salt Öfversten uti sin karmstol,
och vid hans sida var en mindre, på hvilken
II-degert i sin bländande hvita skrud var placerad.
Ett lätt moln af oro hvilade på den sköna
pannan, och hon nedslog rodnande sina ögon, så
snart hon mötte en spiejande blick. På hennes
venstra sida hade jag fått min plats; på andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
