Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med Theodor vid handen, förde honom fram till
don rodnande flickan och gratulerade dem båda
Jill det glada återseendet. Excellensen It. hade nämnt
Agnes lycka med det återfunna arfvet, och delta
hade troligtvis äfven hos Engelsmännen bidragit
till artighetens förökande samt gaf ämne till nya
lyckönskningar och complimenter.
Amiral Gambier var en sirlig gubbe, som
snarare liknade en fransysk Markis, än en engelsk
Sjö-officer. Han var af medelmåttig längd,
gul-aklig hy, och hade små bruna ögon, som voro
uppmärksamma på allt, och gerna fästades på de
svenska fruntiiumren. Han var mycket pudrad och
brukade stångpiska. Öfverste Wellesley
(sedermera Hertigen af Wellington), som äfven var på
samma skepp, var deremot en stor, ståtlig, fast
något magerlagd figur och af ett allvarsamt
utseende. Båda dessa herrar talade med lätthet
fransyska, isynnerhet den gamle Amiralen.
Sedan man i den eleganta matsalen intagit
en väl serverad dejeuner, der vinet ej sparades
och nya divisioner af buteljer jemnt ryckte fram
till nya skålar, föreslog Amiralen fruntimmerna ott
bese skeppet. Det var ett linieskepp, som förde
106 kanoner och hette The Prince of Wallis. Da-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
