Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 267 —■
sett lagande brasor i den stora bakugnen, ocli en
angenäm lukt af vört- ocli saffransbröd doftade
genom bela huset. Tvä dagar före Julafton hade
Majoren och hans fru i räcken med foxarna värit
till staden och gjort sina inköp, och barnen
undrade storligen hvad det var för paketer, som
Östberg vid hemkomsten tog upp ur slädan och
husjungfrun Christine emottog och bar in i
handkammaren.
Ändtligen bade den högtidliga dagen inträffat.
Middagen hade gått för sig klockan straxt efter 1
i all knappliändighet, emedan mamma ännu hade
åtskilligt alt syssla med, och bordet var afdukadt.
I stora salen såg man fyra barn, som hälften
oroliga, hälften glada, sprungo emot alla, som gingo
ut och in, och gjorde dem nya frägor om
aftonens kommande tilldragelser. Jungfru Christine
kom med ett upptåndt ljus i handen och ämnade
sig in i sängkammaren, hvars dörr var stängd.
— Ilå! ha! Christine, nu begriper jag hvad
bon skall med ljuset, (sade Carl, en tioårig gosse
merl skalkaktigt utseende) mamma skall ha det
att försegla julklapparne.
— Tyst! Carl, sade Caroline, under det hon
nystade ullgarn på ett litet rundt paket, för at|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
