Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 272 —
Just som hon kom in, var lilla Erik blindbock,
hörde någon nära sig, fattade hastigt i gummans
inantilj och ropade: här har jag en blindblock!
det är Mamsell Beata!
— Släpp, Erik! släpp! ropade alla de andra;
det är grandtant. sjelf! Helt skamQat släppte
gossen den röda mantiljen tog näsduken från
ögonen och bad vänligt: förlåt mig, söta grandtantl
jag kunde ju intet so att det var du.
Men grandtant såg mulen ut. Ja, ja, när
barn få vara så der yra, då går det så, stackars
de gamla!
Majorn bad vidare om ursäkt och förde
gumman in uti förmakssoffan, der hon prydligt tog
sin plats emellan värd och värdinna. Barnen följde
efter in i rummet helt tyst, och Carl hviskade till
sin äldsta syster: tänk hvilken lustig blindbock
Tant Agatha ändå hade blifvit!
Majorskan serverade nu och man drack med
god smak hennes utsökta the. I soffan
conver-serades om det dåliga föret; Mamsell Beata och
Informatorn stodo vid kakelugnen, och språkade
helt sagta och förnöjda med hvarandra; Caroline
skyndade att dricka sin kopp, gaf en vink åt
Mamsell, och båda gingo oförmärkt ut i salen. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
