Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 281 —
vred sina händer, förde en näsduk till ögonen,
kastade af sig hatten, föll på knä, sammanknäppte
händerna, såg mot himlen, gret och jämrade sig
högt. Hennes afsigt att sluta sitt lif var tydlig,
fast hon ännu tvekade eller saknade mod att
utföra sin olyckliga föresatts. Jag skyndade tillbaka
öfver spången, och utan att flickan märkte det,
stod jag vid hennes sida. Jag igenkände genast
den sköna förtviflade. Hennes aflidne far hade
varit Comminister i staden, och lemnade sin
hustru och dotter uti brydsamma omständigheter.
De försörjde sig nu till en stor del genom
bandarbete, och den unga, vackra Lina Harlin var af
alla känd som en väl uppfödd, utmärkt beskedlig
och arbetsam flicka. Jag blef derföre högst
förundrad att finna henne i en så upprörd
sinnesstämning.
— Hvad tänker hon på, Mamsell Lina lilla?
sade jag; hon vill väl intet dränka sig heller och
sluta sitt unga lif så ohyggligt.
— Ack! jag är så olycklig! så tröstlös! jag
kan intet lefva .... det är omöjligt .... Släpp
mig, för Guds skull!
— Sansa sig först ett ögonblick! hvad skall
er mor, er olyckliga mor säga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
