Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 283 —
— Jag vet att Richard är oskyldig, fortfor
flickan, hans ädla hjerta kan ej ens fördraga
tankan pä ett brott, men allt sammansvärjer sig emot
honom och bidrager till hans undergång. Han
hade begärt lof alt fä besöka en slägting, som bor
några mil ifrån staden, och skulle resa tidigt på
morgonen; nu fann man hans kläder inpackado
i en kappsäck, och der bredvid en blodig näsduk.
Han säger att ban blüdt näsblod, och hade ämnat
om natten afsluta en påbörjad räkning, hvarföre
han helt klädd kastat sig pä sängen i tanka alt
blot! sofva en liten stund. Han var blek som ett
lik, då man förde honom förbi våra fönster, och
hade afsvimnat, då ban kom in i arresten. Jag
var alldeles utom mig, och bad min mor att lå
gå till den olycklige i fängelset, för att trösta
honom, men min mor sade det ej passade, att vi
kunde bli invecklade i saken, att jag måste hafva
tålamod, och att hon ej ens ville ha den
skammen alt höra talas om Richard, så länge han
misstänktes för det rysliga brottet. Nu blef jag
alldeles tröstlös, tyckte att både Richard och jag voro
öfvergifna bådo af Gud och menniskor, och att
jag ej förmådde bära så mycken smärta och
vanära. I min förtviflan ville jag sluta mitt lif, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
