Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kursen - 106. Vid vaggan, av Gfm. - 107. Jöns i mossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vacker, men — just se så här han gapa plär;
det är så ful en vana.
Men se på Nickus och hans sätt att icke hålla
huvu’t rätt! Se, det mot bröstet faller! Den
stackarn stretar nog emot, men för hans onda
finns ej bot, och fruktlöst är allt hans besvär;
hans huvud blir allt tyngre.
Jon Blund nu kommer allra sist. Han ren är
hos dig, ser jag visst, den käre barnavännen.
Ditt slutna ögonlock han kysst. Sov gott, mitt
barn! Nu blir här tyst, och mammas sång för
denna gång har vid din vagga tystnat.
107 Jöns i mossen.
Jöns och hans syster Karin gingo en mörk
afton över en hed. »Kan du se vägen?» frågade
Karin. »Ja, en duktig gosse kan det, han vill»,
svarade Jöns.
Då de gått ett stycke, kom månen fram. »Skall
jag lysa eder?» frågade lian. »Behövs icke, jag
reder mig själv», svarade Jöns.
Men då han gått ett stycke väg, gick han vilse
och kom i en mosse, där han började sjunka
ner i dyn. Nu ropade han efter hjälp.
»Men vart tog du då vägen?» frågade månen.
»Lys mig, lys mig! Jag ligger djupt nere i
mossen», ropade Jöns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
