Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kursen - 123. Korpen och räven - 124. Julvisa, av Z. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
att herr Korp den osten tar. Med sitt fynd i
näbben far han till en skog, ty I mån tro, i
en gammal ek — där har han fru och barn i
eget bo.
Korpen skyndsamt hemåt ilar, håller osten i
sitt näv; men vid trädet, där han vilar, sitter just
herr Mickel Räv. Mickel, han nu strax är färdig
slugt en plan att hitta på, hur den ost, han
fann sig värdig, han av korpen skulle få.
»Se, god dag, herr granne!» genast börjar
han. »Hur står det till?» — Intet svar. — »Vi
träffats senast, — var det icke i april?» Samma
tystnad. »O, hur härligt, lyss på fåglars
melodi! Men, herr Korp, jag säger ärligt, ingen
sjunger dock som ni.
Ingens toner högre stiga; ingen slår som
ni sin drill. Näktergalen just kan tiga; priset
hör er ensam till.» — Korpen, token, lyder
vinken, höjer nu sitt hesa skri. Osten faller,
och i blinken räven hugger tag däri.
124 Jul visa.
Nu så kommer julen, nu är julen här, litet
mörk och kulen men ändå så kär. Hon i
salen träder med så hjärtligt sinn*, och i
högtidskläder dansa barnen in. Ljusen och lanter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
