Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 136. Gamla visdomsord, ur Havamal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 Gamla visdomsord.
(Ur Havamal.)
1. Ej bättre börda man bär på vägen än
mycken vishet; bättre hon är än guld på okänd ort;
hjälp hon är i nöden.
2. Ej sämre börda man bär på vägen än
dryckenskap. Ej är så gott, som man ofta talar, öl
för människobarnen.
3. Det syns, att mindre, ju mer han dricker,
vet mannen till sig. Glömskans häger över ruset
vilar och bortstjäl männens sans.
4. Hjordarna veta, när hem de skola, och gå
då från betet. Men en ovis känner icke mål för
sin mage.
5. En usel man och ett argt sinne le åt allt.
Han vet icke det, han veta borde: att han ej själv
är felfri.
6. Den, som aldrig tiger, talar många ord utan
tankar. Pladdrande tunga utan tygel föder aldrig
gott.
7. Ej ofta må du i samma gård till gästning
komma. Ljuv bliver led, som länge sitter på
annans bänkar.
8. Ett bo är gott, fast det är litet; var man är
herre hemma. Fast tvenne getter endast och
halm-täckt lius man äger, det bättre är än tigga.
9. Det träd förtorkas, som står vid vägen
förutan bark och blad. Så är en man förutan
vänner; vi skall han länge leva?
10. Bort dör din hjord, bort dö dina fränder,
och själv dör du även; men ett vet jag, som
aldrig dör: dom över den döde.-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
