Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 150. Gungbrädet, av J. J—n - 151. Apan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen har jag alt tacka för min skapnad såsom ett
bräde. Ännu var jag dock icke färdig att gunga
på. Långa tider låg jag skrovlig bland kamrater
— för att bli torr och lättare, sade man. Så
fördes jag från min hembygd över sjö och älv. Men
nu slapp jag att simma själv; jag lades mycket
nätt i ett fartyg. Andra mina likar fingo åka på
järnväg. Jag kom emellertid på land igen. Snart
kom en bred, skarp tand i beröring med mitt
ojämna skinn och gnagde mig från topp till tå. Det
skedde, för att jag skulle bli slät och fin. Tanden
var en hyveltand. Med sågen fick jag åter göra
bekantskap, och så blev jag så kort, som jag nu är.
Nu kunde jag nog duga att gunga på eller till
något ännu nyttigare. Men nej, finare skulle jag
bli. Sedan jag miste livet, kunde jag ej så bra
stå emot luft och regn. Därför blev jag bestruken
med färg, och nu är jag grön igen, såsom när jag
levde fri i skogen. Roligt är ändå att vara till
nytta och nöje, när man kommer ut i världen.
Gunga nu! Friska tag: Hopp, hopp! Ned och
opp! Så för mig var livets lopp!»
151 Apan.
1. Aporna leva i varma länders skogar och
livnära sig av frukter. Somliga äro små som
kattungar, andra äro ganska stora. Den största apan
kallas gorilla och har ungefär storleken av en
människa. Aporna ha händer på alla fyra
lemmarna och kunna därför klättra förträffligt.
Man kan visserligen tämja aporna, men de bliva
aldrig så trogna och tillgivna eller så nyttiga som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
