Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 163. En sparvs levnadsöden, av L. Tolstoy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flög bort och sökte föda åt dem, och när hon kom
igen, gapade de små ungarna och pepo förskräckligt,
och då slet hon sönder maskarna i bitar och
stoppade i munnen på dem. Åtta dagar senare hade de
små ungarna vuxit större samt fått dun på sig. Också
betraktade vi dem nu allt oftare.
En morgon funno vi sparvhonan liggande död
nedanför fönstret. Troligen hade fågeln, när det blev
mörkt, satt sig på fönsterluckan, somnat och blivit
ihjälklämd, då denna stängdes.
Vi kastade ut sparvhonan på backen. De små
ungarna pepo, stucko fram huvudena och gapade,
men det fanns ingen, som kunde giva dem mat.
Då sade vår äldsta syster:
»Nu ha de ingen mamma eller någon, som kan
mata dem. Men vi skola försöka alt föda upp dem.»
Och så togo vi en liten ask och fyllde den med
vadd, lade dit ungarna ocli ställde in dem i vårt rum.
Sedan gällde det att leta upp maskar och blöta
bröd i mjölk för att därmed mata de små hungriga
kräken.
De åto duktigt, ruskade på sina små huvud, gnedo
näbbarna rena mot kanten av asken och tyckles vara
mycket belåtna. På det sättet åto de nära nog hela
dagen, och vi sågo på med förtjusning.
Men, då vi nästa morgon tittade i asken, funno vi
den minsta av ungarna liggande död med klorna
intrasslade i bomullen.
Vi togo genast bort vadden, för alt icke de andra
skulle råka ut för samma missöde, och lade dit mossa
i stället.
Rodhe, Läsebok 2. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
