Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 171. Besöket hos kusin Hans, efter norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nog icke haft mycket att säga till beröm för lille
Harald, som bara tänkte på sitt eget nöje.
Strax innan barnen skulle begynna sin läsning för
dagen, sade Haralds moder till honom: »Har du varit
hos dina kaniner i dag, Harald? Är du viss på att
de ha mat tillräckligt?»
Harald blev helt röd i ansiktet; nu mindes han
sin försummelse. Han sökte icke att dölja den utan
omtalade hela sanningen. Tårarna började strömma
nedför hans kinder, då han bekände sitt fel. Han
fruktade, att både fågel och kaniner skulle vara döda
av hunger.
Hans moder blev mycket allvarsam, ty hon
be-drövades över att finna sonen så upptagen av sin
förlustelse, att han glömde, vad andra kunde känna.
Och en fågel eller en kanin kan känna och lida lika
så väl som ett barn eller en vuxen människa.
Harald gick strax för att se till sin fågel, och
modern gick med honom. De funno den stackarn sitta
med ruggiga fjädrar, och hans huvud hängde matt
nedåt. Hans ögon sågo matta ut, och han hade
krupit in i ett hörn av buren samt märkte ej, att Harald
kom till honom.
Harald blygdes mycket, då han satte ett litet glas
friskt vatten in i buren. Därpå gingo han och
modern att se till kaninerna, och Harald tog med sig
en tallrik gröt samt några vackra gröna blad.
Pott, Spett och Tärna voro så hungriga, att det
var ömkligt att se dem. Harald kände stor sorg och
blygsel, då han såg dem springa fram och äta av
bladen m}rcket ivrigt. Han erkände, att han varit en
försumlig husbonde mot sina kära, små djur. Ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
