Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 260. Den lilla flickan med svavelstickorna, efter H. C. Andersen - 261. Barnens nyårsvisa, av Z. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förr varit så vacker, så stor; hon lyfte den lilla
flickan upp på sin arm, och de flögo i ljus och glädje
så högt, så högt. Och där var ingen köld, ingen
hunger, ingen ångest: de voro hos Gud.
Men i vrån vid huset satt i den kalla
morgonstunden den lilla flickan med röda kinder och med ett
leende kring munnen — död, ihjälfrusen på sista
aftonen av det gamla året. Nyårsmorgonen uppgick
över det lilla liket, som satt där med svavelstickorna,
av vilka en bunt var nästan uppbrunnen. »Hon har
velat värma sig», sade man. Ingen visste, vad skönt
hon hade skådat, och i vilken glans hon tillsamman
med gamla mormor hade gått in i nyårets glädje.
261 Barnens nyårsvisa.
Det är så friskt vid nyårsiid.,
då solen tittar in
så vänlig och så glad och blid
och över hemmet lyser frid.
Dit får ej mörker tränga in
och grumla barnets sinn’.
Ännu blott föga vi förstå,v
men »liten blir väl stor»,
och mera få vi lära då.
I frid vi emot livet gå,
ty barnet hoppas, och det tror,
och fröjd i hjärtat bor.
Gud signe både mor och farl
Han låte_ fröjd dem få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
