Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 270. Det skrynkliga förklädet, av Z. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11. När Skrålian kom till skolan nu,
förlägen, rädd och röd om näsan,
begynte barnen, trettisju,
att titta bort till skamvrån — hu!
där Skrållan skulle få sig snäsan.
12. Men lärarinnan sad’: »Min vän,
kom hit, min kära, lilla tippa!
Väl är ditt förklä’ skrynkligt, men
nu vet jag rätta orsaken,
och skamvrån skall du nu få slippa.
13. Visst är det bra att putsad gå
och vara mån om sina kläder;
men mycket bättre är ändå
att vara i sitt hjärta så,
att det båd’ Gud och mänskor gläder.
14. Och efter förklä’t skrynklats, när
du gick att ved åt mamma samla,
så tag det nya förkläd här,
och det med samma hjärta bär,
som du har burit förr det gamlal
15. Men, att det ej må skrynklas ner,
så skall jag ved åt mamma skicka.
Och Skrållan är ej öknamn mer,
det är ett namn, som heder ger,
och det har du förtjänt, min flicka!»
16. Så sagt. Och alla barn i fjol,
de tyckte alldeles detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
