Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 11 —
Htiru bade vi ens ett ögonblick kunnat finna
benne gammal?
Hennes mörka ögon strålade af nöje ocb stolt-
het, då den gamle prästen berättade oss, att hans
hustru för denna tafla erhållit guldmedalj både i
Wien och Paris, och visade oss väggarnas många
öfriga taflor, både sydda och målade, jämte åtskil-
liga svartkritporträtt, alla utförda af hennes hand
och röjande samma konstnärssinne.
Hon höll sig först litet bakom, medan de strå-
lande ögonen oroligt irrade mellan mannen och
oss. Men vid det intresse, vi lade i dagen, för-
svann hennes skygghet; hon blef liflig, meddelsam,
och mellan de halföppna läpparne framlyste små
hvita tänder.
Ung ännu och vacker var hon, mycket vacker.
Men hur sällsam i sin gammalmodiga mörka dräkt
och i detta gamla tunga hus, från hvilket kyrko-
gårdens träd på ena sidan och vinrankan på den
andra utestängde hvarje solstråle!
Hur sällsam med den emellanåt förvirrade mi-
nen och skygga blicken, med denna konstnärssjäl,
som talade till oss från alla dessa präktigt gjorda
utkast och porträtt, med denna eldfulla ande, som
såg fram ur dessa ögon ! — Om något lyste upp
i huset, så var det för visso dessa; det ljusa flick-
ansiktet fördunklades af dem helt och hållet. Hur
sällsamt ung och lidelsefull var hon ej vid sidan af
denne stille, hvithårige, fromme man, hvars ord just
nu nådde mitt öra, men aflägset, liksom kommande
långt borta ifrån och inträngande i den idévärld,
som vaknat inom mig:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
