Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 —
men han kände, att så högt som han nu älskade
denna honom för andra gången gifna, nu så svaga,
så aftärda varelse, hade han aldrig älskat den
blomstrande flickan.
Han hade återfått sin hustru. Hans förnämsta
omsorg skulle nu bli att på ett annat sätt än förr
sörja för hennes lycka. Han kände djup frid och
tacksamhet fylla sitt hjärta, då han med henne
vid sin sida åter anträdde hemfärden, ty nu hade
han, tyckte han, aftjänat straffet för sin förra omed-
vetna själfviskhet; nu var han åter sig själf.
* *
Han hade återfått sin hustru, men hon var
dock ej mera densamma som fordom.
Hennes af sjukdomen försvagade ande återvann
endast långsamt något af sin förra spänstighet.
Öfver hemmet hvilade ett djupt vemod; den lilla
gafvelkammaren, där förr barnjoller ljudit och små
barnfötter trippat omkring, stod tom och tilläst.
Och tungsinnet vek ej, trots det att de båda makarna
innerligare än någonsin slöto sig till hvarandra.
Hennes konstnärsnatur utvecklade sig emeller-
tid allt starkare, och då sorgen efter de små döda
ofta hotade öfvervinna henne, blef detta hennes
nya arbete, att på duken insömma blommornas och
bladens fägring, hennes tröst och sysselsättning.
Hon visste nu, hvarför skogen, vikens vatten,
åsarnas skuggor förr lockat henne så oemotstånd-
ligt; alla fåglar och blommor talade nu tydligt sitt
eget Ijufva språk till henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
