Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 42
dessa hans ord utbredde sig- öfver hennes ansikte.
Förut hade han funnit henne vacker, intressant —
nu stod hon dar för honom underbar, sällsam.
Hennes ögon strålade, och läpparna logo, så att de
små hvita tänderna lyste fram. Hon hade rest sm-
O ö 5
sa att hennes panna fullkomligt bekransades af de
gröna löfven. Hela hennes varelse var lifiighet och
ifver.
Om hon ville!
»Kom in», sade hon brådskande, »kom in med,
ni skall få se det alltsammans; jag känner er redan;
— jag Far sett på er tafla ibland, då ni gått ifrån
den där borta på åsen -— jag ville så gärna kunna
måla som ni!»
Hon hade talat afbrutet, hastigt, medan hon
utan vidare ceremonier gick före honom in i huset,
in i salen utan en tanke på att ursäkta sig för
dess mindre ordnade utseende. Med spänd väntan
utbredde hon för honom alla sina ritningar. Äfven
broderierna skulle han se.
Hetta var början till en följd af dagar, de lyck-
ligaste i hennes lif. Hade de föregående åren varit
mörka och sorgetunga, så fann hon nu ersättning.
Hon gjorde sig ej fullt reda för arten af denna
nya känsla, hvilken hon aningsfullt förnam. Men
då han satt där bredvid henne — de två allena i den
skumma salen, där de gröna grenarna för fönstren
utestängde sol och dager — då han satt där, så
olik alla andra män hon sett, i sin vårdslöst ele-
ganta sommardräkt, med det ljusa, öfver pannan
något glesa håret, det mjuka skägget kring de
vackra läpparna och med de klara ögonen fästa på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
