Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Passopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6.3 —
tom, däri hade min lille knubbige bror redan upp-
nått en stor skicklighet, hvilken hans lika knub-
biga syster förgäfves sökte upphinna; jag kom
nämligen aldrig längre än att rida med två hästar
och i lagom traf.
Säkert blef min bror minst två tum längre, då
hans »vän» kavallerilöjtnanten svängde sin häst in
genom grindarna till vår trädgård och red upp till
stora trappan för att afhämta sin lärjunge, livars
stolthet i dessa högtidliga ögonblick var otrolig.
Men också för mig, flickungen, blefvo dessa
besök till fröjd, ty vid sidan af löjtnanten sprang
alltid den hvite Passopp, och någon gång hände
det, att denne, ett godt stycke före sin herre, kom.
pilande in genom grinden, i det han med ett gladt
skall hälsade mig, som stundom lekte i det med
tusenskönor öfversållade gräset mellan rosengrup-
perna på den vackra gårdsplanen.
Den stora hundens häftiga smekningar välte
ofta omkull mig, men leken slutade vanligen så,
att jag på knä och i öfvermått a.f förtjusning slog
båda armarne omkring Passopps hvita ulliga bringa
och prässade ansiktet mot de svarta fläckarna ofvan
hans öron, medan hans varma mjuka tunga slic-
kade min bara hals och mina upp öfver armbågen
blottade, solbrända armar.
Ofta fick Passopp Iof att stanna hos mig, me-
dan ridutflykten ägde rum; och då rasade och lekte
vi båda i höstackarna på ängen och i halmen på
gården. Passopp gjorde besök hos gårdshunden,
hvilket vanligen utföll illa nog, i det denne med
rasande svartsjuka rusade ur sin koja och jagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
