Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Passopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 65 —
Passopp bief mycket god vän med de båda
mörkbruna stona; när de fördes ut att vattnas vid
brunnen på gården, boppade han omkring dem,
gladt gnällande, och de böjde ned sina vackra
hufvuden emot honom och emottogo med välbehag
hundens smekningar.
Snart brukade emellertid Passopp stanna kvar
hos mig äfven utan sin herres tillstånd, men då
lyktades den glada leken med sorg.
Ty Passopp fick efter ridturens slut smaka den
livinande ridpiskan, och hans klagande tjut kom
mig att af full hals och med strömmande tårar
liögljudt instämma.
Konserten var fulltonig och förskräcklig, och
följden blef, att Passopp stängdes in hemma i rytt-
mästarbostället, då hans herre företog sina ridut-
flykter till oss.
Med butter trumpenhet åsåg jag då dennes både
ankomst och affärd, och den ståtlige ryttaren på
den dansande ljusbruna dragonhästen gjorde alls
intet intryck på mig. Passopps herre frågade jag
ej det minsta efter, när ej Passopp var med, och
från den första gång jag sett honom vredgad låta
sin ridpiska svepa omkring min väns skälfvande
kropp kände jag ett djupt, ehuru i mitt tycke
sorgligt vanmäktigt hat till honom, som med mak-
ten äfven förenade en viss obestridlig rätt.
Men enligt kärlekens eviga milda lagar —
nämligen att tvänne varelser, som å ömse sidor
okufligt arbeta på att åter inötas, också, om ej alla
naturmakter sammansvärja sig emot dem, få se sin
sträfvan krönt med framgång — skulle Passopp
Spillror. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
