Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter femton år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 95 —
För sista gången samlades dessa nu omkring
henne, och muntrare än någonsin gick dansen ute
i det gröna på den stora planen i parken, skuggad
af resliga äppleträd och en tät, hög, hasselhäck,
hvars omogna, i ljusgröna hylsor sittande nötter de
emellanåt under lekarna sökte nå. Och leken hade
varat, till dess skymningen bredde sig under träden
och ljusen från den stora hufvudbyggningen vackert
glimmade ut genom de af aprikos- och persikoträd
omgifna fönstren och liksom vinkade dem in.
Då alla sedan rest — också han, långt bort
till sina föräldrars hem, och med honom hans vän,
hennes bror — hade hon ensam gått omkring i
trädgården, gripen af ett sällsamt vemod.
Blommorna i rabatterna doftade starkt, fuk-
tade af daggen; kvällen var stilla, och popplar-
nas löf, som eljest nästan ständigt prasslade och
skälfde, voro alldeles orörliga. Det vemodiga lugn,
som hvilade öfver nejden, inverkade döfvande —
hon kände sig mera ensam än någonsin förr; och
det var, som om det muntra skratt och den kling-
ande sång, hvilka nyss omgifvit henne, skulle hafva
gömt sig kvar därinne under de mörka träden, som
om luften, omkring henne ännu skulle vara fylld
af ljudet af glada röster.
Men tystnaden stördes endast af det entoniga
ljud; som de kväkande grodorna frambragte i den
sanka ängen, hvarifrån lätta dimmor uppstigit. —
Och åter hade denna beklämning kommit öfver
henne, denna smärta att snart för alltid nödgas
lämna dessa kära trakter; hennes tankar llöto nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
