Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tok-Kristian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 131
han lyckats i sin sträfvan att träffa sin försam-
lings hjärtan.
Och när den sista salinversen var slut och
församlingen långsamt reste sig och steg för steg
stilla rörde sig nedåt mot gången, där frisk Inft
från sjön och dess skogiga stränder slog emot den,
då satt alltid Tok-Kristian lugnt kvar i sin vrå.
Men när sedan prästen sist af alla och i ra-
skare takt kom ned för gången, då reste han sig
upp, steg fram ur bänken, ställde sig midt i vägen
för denne, räckte fram sin hand och sade, i det
han trohjärtadt såg honom in i ögonen:
»Tack ska’ pastorn ha!»
Och prästen skakade den döfves hand, log vän-
ligt emot honom och tyckte, att detta var den
bästa lön han kunde få.
En hvar kunde lätt se, att det fanns mellan
honom och den döfve ett särskildt hjärteförhål-
lande. —
Första söndagen efter Tok-Kristians död, som
också var bestämd till hans begrafningsdag, var
den första söndag på många år, som hans plats
i kyrkan stod tom.
Prästen hade svårt att hålla sina tankar sam-
lade; hans ögon irrade oupphörligt bort till Tok-
Kristians bänk.
Predikan blef också ovanligt kort; men i stäl-
let för att som annars endast uppläsa notisen om
dödsfallet började han — alltjämt med blicken
riktad mot den tomma plats, hvarifrån den så ofta
mött det stora barnets ögon ■— att tala om den
dödes fromhet och förnöjsamhet, om huru han till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
