Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 -
Han trifdes icke i drängstugan.
Ock i godt samförstånd med husets barn drogs
han också allt mera därifrån.
Endast då det kom kamrater till mina bröder,
elementarläroverksgossar liksom de, gick han tyst
undan deras bullersamma, stojande flock ; öfver hans
mörka ansikte låg då alltid ett tungsint drag, den
veka munnen var hopprässad, och tagen med skyf-
fel och spade voro kraftigare och snabbare än
eljest, där han med den gula halmhatten djupt ned-
dragen i pannan och utan att se sig om eller blicka
upp skötte sitt arbete.
Gäster, som kommo, brukade ibland, då de
promenerade förbi honom i trädgården, säga högt,
att trädgårdsgossen i sin gula hatt och sina hvita
skjortärmar var rent af en trädgårdsprydnad; då
ryckte det alltid till i hans ansikte, och efter så-
dana dagar rörde han ej på länge vid en bok.
Men när små flickor från den stora grann-
staden kommo på besök, hämtade af Nils i enspän-
narvagnen, då blef det annorlunda; han måste då
hela dagen leka med, sjunga och tralla, och vid
hemresan kifvades de små stadsfröknarna om, hvem
som skulle sitta i försätet bredvid »vackre Nils».
Han blef allt mer och mer främmande för
folkstugan; han blef allt mer tyst, sjöng ej längre
och skötte sitt arbete i trädgården trögt, under det
han läste och läste, så att han blef mager, och den
friska rodnaden försvann från hans kinder.
Och när det till slut upptäcktes, att han i’ all
hemlighet förfärdigat sig ett slags ljudlöst instru-
ment, en orgel utan pipor, men med trampor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
