Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnesgod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 160
kände sig litet mera säker än då, hade hon utförligt
och lifligt berättat honom allt, som rörde hennes
fattiga Iif ; i det samma hade det fallit henne
in, att hon egentligen alls ej kände sig så obelåten
med sin ställning, hon förstod knappast, hur hon
förut kunnat finna den så tråkig, och han hade
hela tiden sett så intresserad ut, medan hon talade
om det.
En gång sade han henne, att »lyckan kom, då
man minst anade det», och att hon kunde vara viss
om, att den kom nog till henne också. På det
hade hon ingenting svarat, men hastigt blickat upp
på honom och tänkt för sig själf, att »lyckan» hade
kommit, och det var den där vårkvällen, då hon första
gången sett honom. Och liksom han läst det i hennes
ögon, hade han böjt sig fram och kysst henne.–––
Det gick som eld genom hela hennes varelse; hon
skälfde, slöt ögonen och måste gripa tag i en
trädgren. Men så hade det i det samma kommit
mera folk i trädgården, och hon hade blifvit kal-
lad bort.
Kort därefter hade han en dag frågat henne,
om hon inte ville ro ut med honom litet om
kvällarna, då allt stök var slut för dagen. Han
kände redan hela sjön, och hon behöfde inte vara
rädd, att de skulle stöta på grund. Och när så
gästerna en dag voro fåtaliga och serveringen tog
tidigare slut, kom han i skymningen bakvägen
öfver ängen i dunklet af de höga ekarna in i
trädgården, där hon väntade. Försiktigt lösgjorde
han sedan en af de livitmålade källarbåtarna och
rodde henne ljudlöst öfver viken bort till andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
