Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själhög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 170 —
ned där med sitt metspö; den ödsliga tystnaden
rundt omkring är ej den sällskaplige slättbon i sma-
ken, särskildt om eftermiddagarna, då den höga,
branta kullen sträcker en lång, kall skugga ända
ned till vattenbrynet.
Det är »Själliög» — själarnas hög.
Barnen från byarna gå sällan dit, oaktadt säll-
synta blommor frodas i dess rika gräs, blommor,
säges det, af en egendomligt blodröd färg och hvil-
kas rötter ännu näras af den jord, som druckit sig
mustig i afrättade brottslingars varma blod.
Uppe på dess topp äro underliga fördjupningar
och små kullar, alla täckta af tätt, frodigt gräs.
Det är de afrättades grafvar, påstår folket, medan
en och annan förklarar, att det är märken efter
den fordom där uppställda stupstocken. — Närmast
nedomkring kullen är åker: vårplöjningen och höst-
skörden pågå här under tystnad; ingen hvisslar och
ingen sjunger. Ben och dödskallar sägas hafva blif-
vit funna här och där i denna mark.
Fast solen skiner och bränner öfver slätten, har
man alltid här liksom en förnimmelse af kyla; det
finnes visserligen ingen skugga utom den, kullen
kastar, men väl många mörka minnen.
Det är bygdens forna afrättningsplats.
* *
d*
Jag kände prästen i denna socken. Han lefde
där, då jag var yngling. Jag är nu själf snart
gammal, men jag minnes honom ändock tydligt.
Det var en blek, fin man med mjukt, silfver-
liknande hår och med klara blå ögon, som kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
