Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själhög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 174 -
friska pulserande i hans ådror. Jag var helt ung
då, nyss vorden student. Hans fina, milda väsen
drog mig starkt till honom. Jag hade rådfrågat
honom om för min framtid viktiga ting, han hade
fäst sig vid mig, och ömsesidigt förtroende gjorde,
att vi snart blefvo vänner, han, den silfverhårige,
och jag, den unge.
Jag är nu i min ordning en gammal man; han
är för länge sedan död; lian har fått hvila sitt
vackra hufvud i den trakt, där han förnummit sitt
Iifs största smärta. Jag har redan antydt, livari
denna bestod — han kände så att säga sitt hjärte-
blod rinna bort utan att ens på ytan kunna upp-
mjuka den hårda mark, på hvilken det göts. Men
om jag nu äfven berättar den tilldragelse, som
förde honom till den plats, där han lefde i sorg
och dog i glädje, gör jag intet orätt, ehuru han
själf talade därom med ingen mer än med mig.
Många årtionden liafva gått sedan dess, och i det
minne, som var honom så bittert, fanns intet, för
hvilket han af människor kunde förebrås.
Detta minne var knutet till Själliög. Han hade
ledsagat till döden de sista, som på denna plats
med sitt Iif försonat, hvad de brutit mot Guds och
människors lag.
H= *
Han hade, sedan han slutat sina studier och
tagit sin grad, blifvit fängelsepräst i närmaste garni-
sonsstad.
Det var i Oscar Ls — den milde kungens —
tid. Fångarna hade dittills behandlats efter myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
