Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själhög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
H i11 önskade sig mången gång tillbaka till den i
yttre hänseende mera anspråkslösa platsen bland
dem — han önskade sig äfven stundom helt och
hållet aflägsnad från allt, som erinrade honom om
fångenskap och död. Dock bands han kvar på
sin nuvarande plats af en hemlig makt, af ett an-
nat minne.
Han mindes det ögonblick, då han i audiens-
salen på Stockholms slott stod inför den sydländskt
mörke, ståtlige kungen, den fredsälle monarken, och
då denne fattat hans hand och med särskildt efter-
tryck sagt, att de båda — kungen och fängelseprästen
—- i omsorgen för samhällets olycksbarn haft ett
gemensamt lifsarbete, och att han, kungen, som en
tacksamhetsgåfva gifvit honom det vackra pastoratet
där nere i Skåne.
Detta ljusa minne, som på ett egendomligt sätt
sammanflöt med och lyste upp det mörka, som var
förbundet med högen där borta, den gamla afrätts-
platsen, var det, hvilket höll honom kvar här och
gaf ett inre sammanhang åt hela hans lifsgärning,
därigenom att det förenade det nuvarande med
flydda dagars arbete för de olyckliga, som han
älskade.
Och då han i tunga stunder kände smärta öfver
att se sina ord falla liksom döda till marken, vär-
det tanken på hans förra framgångsrika verksamhet,
som gaf honom ny styrka. Han kunde då sakta
för sig själf nämna kung Oscars namn, stanna fram-
för hans bild — porträttet, som intog hedersplatsen
på väggen i salongen — och säga sig själf, att detta
hans kall vore besläktadt med hans förra, ty äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
