Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från ett skånskt fiskläge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 227 —
Kröyer och. Bååth äro hennes guldgossar, säkert
gömda i hennes minne; den förre har ritat hennes
porträtt, som med stolthet visas. Men dessutom
har hon hvarje år någon mera tillfällig gunstling,
den hon särskildt då och då gynnar med en god-
modig klapp på axeln, medan hon sätter den andra
handens tumme i det läckraste köttstycket och sä-
ger: »ta’ det, för det ä’ mört», hvarefter hon, lik-
som rädd att vara orättvis emot de andra, fryntligt
nickar åt hela sällskapet och säger: »ät, ät, det ä’
jer väl undt!»
Utom mor Cilla kan man ej tänka sig Arilds
läge; alla känna henne, och det är ej utan, att alla
också krusa så smått för denna duktiga kvinna,
hvars företagsamhet och kraft ej minst gör det
möjligt och angenämt för resande att vistas här.
Bred och brun, i bluslif och stort köksförkläde,
barsk och fryntlig, hur det faller sig, alltid redbar,
oftast hjälpsam, härskar hon i sitt kök och i sin
gård med obestridt envälde. Hennes ord motsätter
sig ingen. Fruar och fröknar, ja, till och med den
gamla hvithåriga danska damen, som för hvarje ny
gäst presenterade sig själf med en kunglig rörelse af
handen och orden: »min mand har været minister»
— alla få de finna sig i hennes anordningar och
ibland lustigt rättframma tillrättavisningar. Så
hände det sig en middag, då efterrätten bestod af
två slags bakelser, att någon försedde sig med
två af en sort: »en mjuk kaka och en hård»,
ljöd då genast mor Cillas röst från dörrtröskeln,
där hon öfvervakade det hela, och den olofligt till-
gripna kakan måste utan prut åter läggas i skålen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
