Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från ett skånskt fiskläge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 244 —
allt väl, och inte har jag behöft bettla än; och inte
heller har jag behöft att begära hjälp åf försam-
lingen och gå i vägen för någon annan, som kunde
behöfva det bättre än jag, för ännu kan jag ar-
beta -— och det är då inte förbjudet. Jag har
bara två små pojkar med i båten, men vi manöv-
rera oss ändå; berätta det för B . . ., så blir lian
gla’; minns han månne ännu den visan, jag lärde’n?
— Det var en sådan utmärkt visa» — — —
Och därmed började Knut Laveson med ett
visst rytmiskt fall i tonen och med åtskilliga af-
vikelser från originalet föredraga följande:
Ack, hur^hastigt flyktar ej menuten,
ingen dödlig hindra kan dess lopp,
knappt den börjad är, förr’n den är sluten,
knappt den hinner öppna rosens knopp,
men likväl kan på densamma komma
både kärleken och hatets agg,
mången liten eldig låga flamma,
mången 3åras utaf smärtans tagg.
Så njut då glädjen hvar menut af lifvet,
gör det goda, gör det nyttiga,
gif en skärf af det, som dig är gifvet,
åt den usla och den torftiga,
då skall du i dödsmenuten smaka
lugn och styrka, och i döden säll
kasta nöjd en tacksam blick tillbaka,
slumra roligt in den sista kväll — — —
»Stod den visan i boken, han fick?»
»Ah nej», sade en medelålders kvinna, som satt
och band not vid fönstret, »den visan är åf våra
förfäder».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
