Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från ett skånskt fiskläge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 248 —
Till följd af det hårda arbetet darrade -väl hans
krokiga nedtjärade hand något, men hans tand.stil
var lika redig, som hans tanke var klar. —
Sextio år i denna lilla stuga!
Under dessa sextio år hade det ena dygnet
varit det andra likt: om dagen ute i viken att
sätta näringar och om natten ute i samma vik att
draga dem in; i hemmet en knapp hvila och en
trätig hustru. Och så småningom hade stugaa blifvit
fylld med små, som efterhand vuxit upp orh åter
försvunnit, somliga alldeles spårlöst i främmande
land; den en gång »granna tösen» hade blifvit
gammal och — som kvinnorna vid kusten — få-
rad och väderbiten i ansiktet, och Knut Laveson
själf -likaså; men till slut hade de dock skilts i
frid och försoning, utan många ord, men dosk nog,
för att allt bittert och sträft för alltid skulle vara
utplånadt ur den efterlefvandes minne och hjärta. —
Och inom denna enkla ram, hvilket Iif rikt på
plikttroget arbete, på själfuppfostrande kraft att
veja undan för ett hetsigt sinne, hvilken ödmjuk-
het, fromhet och, först och sist, hvilket tålamod!
Saktmodig och tålig och dock en karl för sin hatt,
det var Knut Laveson, och med verklig vördnad
blickade jag på det öfver pappret nedlutade Iurf-
viga grå hufvudet.
Men nu var brefvet färdigt!
Knut Laveson nedlade pennan, strök upp sin
gråa lugg och torkade med handens baksida svetten
ur pannan.
Belåten med sitt verk räckte han mig brefvet
att läsa högt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
