Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från det Sachsiska Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 272 —
och dödt och ingen resandes fot beträder detsamma
och då det är så svårt att få arbete och någon
ringa förtjänst; då männen hugga ved och kvin-
norna knyppla spetsar, som de sedan på sommaren
sälja åt resande. Med en viss stolthet förde han
oss till hvarje märklig klippformation, som fanns i
vår väg, synbart belåten öfver vår beundran för
hans vackra hembygd. Yid en grön sluttning, där
skogen var uthuggen och solen sken på högt blå-
bärsris, stannade han: »Se där, det är den bästa
blåbärsbacken på hela vägen, där skola alla misser
stanna, och där ligga de på knä och plocka och
äta, och då de sedan resa sig upp, äro de fulla af
blåa fläckar på de fina kläderna», och gamle Zeller
skrattade godt.
Men nu fanns endast det gröna riset kvar, de
engelska misserna hade ej lämnat ett enda blåbär
åt oss!
Då vi ville hinna Dresden före nattens inbrott,
gingo vi emellertid raskt på, mötte unga, söndags-
klädda bondflickor, som skulle till »Kirchweihfest» i
Böhmiska Schweiz, mötte gamla gummor med stora
videkorgar på ryggen och som på tallrikar sålde
»Brombeeren» med socker på.
Allt var vänligt, luften var åter sommarvarm,
endast högre upp i trädtopparne märktes ett stilla
sus af den blåst, som så bitande hven uppe kring
den bergstopp, vi lämnat. Skogen var doftfylld,
frisk och söndagsstilla.
Vid »der grosse Wasserfall», liksom snart sagdt
vid hvarje hållplats i Sachsiska Schweiz, voro stånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
